Just wanna escape from everything...
Fredag igen! En riktig skitdag idag måste jag säga.. Har haft ont i huvudet och varit på dåligt humör hela dagen..
Detta blir ett litet depp-inlägg så för er som inte pallar läsa så kan ni sluta här. Ber om ursäkt för detta, men man kan inte alltid vara glad, right?
Känner verkligen att jag är påväg in i den där mörka bubblan igen som jag var i hela förra terminen.
Ikväll blir det livslust iallafall. Får väl försöka tagga om tills dess.
Ha det bra!
Hade två prov idag med. Började plugga på båda dom igår, det var därför det var lite dålig uppdatering här.
Och det gick ju som väntat inte speciellt bra. Svarade på det mesta men kändes inte bra direkt..
Aja, nu är det över iallafall, SKÖNT!
Detta blir ett litet depp-inlägg så för er som inte pallar läsa så kan ni sluta här. Ber om ursäkt för detta, men man kan inte alltid vara glad, right?
Känner verkligen att jag är påväg in i den där mörka bubblan igen som jag var i hela förra terminen.
Och jag vill verkligen inte. Jag vill va glad. Jag vill må bra. Jag vill känna att livet har någon mening.
Men det gör jag inte nu. Det gör jag inte om jag det fortsätter såhär.
Jag lät det gå för långt förra gången och jag kan inte låta det gå så långt denna gången med. Seriöst så får jag panik på allting just nu. Vet inte vad jag vill ha ut av mitt liv, vet inte vad jag vill göra eller satsa på. Har hur mycket som helst som måste göras. Bara massa krav hela tiden överallt. I skolan, hemma, på fritiden. Man måste satsa på skolan och få bra betyg. Måste veta vad man vill göra efter skolan och i framtiden. Måste ha ett jobb och tjäna pengar. Måste hinna umgås med alla man tycker om att umgås med. Måste hjälpa till hemma, ta körkort, plugga, allting. Och jag får panik för jag vet inte vad jag vill göra efter skolan. Jag orkar inte jobba för det är för mycket plugg och andra saker att tänka på. Jag orkar seriöst inte med den här stressen över allting längre.
Förra gången tackar jag jullovet för att det inte gick längre än så. Hade inte lovet kommit där vet jag ärligt talat inte hur det hade gått. På lovet hann jag vila upp mig, ta det lugnt och göra det jag kände för. Måste tacka alla fantastiska vänner för att ni fanns där för mig då. Jag är säker på att utan er hade det inte gått.
Jag vill verkligen inte dit igen. Det är det sista jag vill. Men hur gör man för att inte göra det?
Jag vet inte och det gör mig livrädd..
Ikväll blir det livslust iallafall. Får väl försöka tagga om tills dess.
Ha det bra!
Kommentarer
Postat av: Josse
min fiiiis,kram på dig<3 finns alltid
Trackback